Nytt i Underberg

Helt plötsligt har det hänt saker här hemma hos mig. Förut kunder jag till exempel krypa upp för trappan, det var kul. Nu sitter det något stort i vägen, kolla. Det verkar inte som om mamma och pappa litar på mig. Förut kunde jag öppna nedersta lådan i hallen, den var full med spännande saker som tillhör Laban. Nu när jag öppnar hittar jag bara mina egna mössor, inte alls lika skoj. och Labans tunna med mat kan jag inte öppna längre, det sitter något i vägen. Jag vet inte om jag gillar de här förändringarna men sånt är livet. Mamma kallar det att barnsäkra.

Pernilla har ju varit här, mammas kompis alltså. Hon tar så fina bilder på mig. Här är en:

Förra helgen var jag vid sjön Gimmen vid en stuga. Då fick jag prova flytväst för första gången. Det var nog tur för jag hängde ut över bryggan och plaskade i vattnet. Mamma fick hålla i västen...

I går hade jag besök av min syssling Moa. Det var skoj med en liten, fast stor tjej att leka med. Jag försökte hinna med henne och kröp mitt snabbaste, men det gick inte så bra. Då blev jag lite arg faktiskt. Nästa sommar ska jag springa ifrån henne. Jag tog med henne till Mellsta där vi lekte och tittade på djur. hennes mamma och pappa var också med.
Nu har jag tyvärr fått vattkoppor, så jag och mamma är mest hemma. Jag är ganska gnällig för det gör ju ont och kliar. Det borde gå över snart tycker jag så att jag kan bli sådär glad och sprallig som jag brukar vara.