Jag tränar...

Hej igen

Nu har jag hämtat mig från kryssningsäventyret och har det skönt här hemma. Efter att ha skrikit flera nätter i rad förra veckan har jag nu blivit lugnare (enligt mamma alltså). Jag vaknar fortfarande till på natten flera gånger men blir inte ledsen utan kan somna om i sängen och inte hängandes på mamma eller pappa.

Det är lite jobbigt att vara liten, jag vill göra massor med saker men jag kan ju inte. Så nu tränar jag för fullt. Först och främst vill jag krypa, det ser ut så här när jag övar.
Ni förstår ju hur jobbigt det är. Får jag upp benen hänger armarna inte med och tvärt om. ibland lyckas jag ändå ta mig fram genom att ta spjärn med tårna och dra mig framåt.
Nästa sak jag övar på är att stå. Det är roligt men svårt. Fötterna är lite tjocka och runda så jag är inte så stadig. Men håller mamma eller pappa i lite så går det riktigt bra. Kolla...

Jag blir toktrött av allt övande och sedan blir jag lite arg också eftersom jag inte kan på en gång (kanske något jag ärvt efter mamma kanske), så det blir mycket gråt och gnäll. Men ibland när jag blir trött på att träna så lägger jag mig bara och vilar och är otroligt söt...

Nu får det räcka för idag. Kram